Minneshälsning och kondoleans

Att skriva ”Jag beklagar sorgen” är egentligen inte helt rätt ur ett språkperspektiv, helt enkelt för att du inte ”beklagar” de anhörigas sorg, du beklagar ju ”förlusten” av den som dött. Det sägs vara en sammanblandning av begreppen: "jag beklagar din förlust" och "jag deltar i din sorg". Däremot är det så vedertaget idag att det går fint att skriva ”Jag beklagar sorgen”. Genom att skicka en hälsning med denna formulering visar du din medkänsla och räcker ut en hand – och DET är det viktiga.

Fundera över vad personen som dött betydde för dig, och börja med att skriva ”Jag blev förtvivlad när jag hörde…” och fortsätt sedan med att berätta om ett fint minne. Att höra någon annans minnen och tankar, om så bara i ett par meningar, om en anhörig kan kännas skönt, om än förstås sorgligt. Men sorgen finns ju ändå där, konstant, för den som blivit drabbad av att en nära gått bort.

Absolut inte. Den som drabbats av sorg uppskattar att du hör av dig, även då det gått ett par månader. Eller längre tid än så. Säg som det är: ”Jag önskar att jag hade hört av mig tidigare, jag tänker på dig”. Och vänta inte längre, skriv kortet redan idag!

Om du inte känner den sörjande så väl eller nära, så kan detta vara perfekt. Det duger utmärkt, det viktiga är att du får iväg en hälsning. Detta är en klassisk och korrekt formulering men lägg gärna till en personlig rad, till exempel att ”Jag finns här om du behöver något”, eller ”Jag tänker på dig i denna svåra tid”.

Fundera över om det är något annat du kan göra, kanske hjälpa till med något praktiskt? Vardagsbestyr som att passa barn, komma över med färdig mat eller bara att hänga en kasse med nybakat bröd utanför dörren.  

Var försiktig med att säga ”Jag vet hur det känns / Jag vet hur du känner” eller något i stil med ”Livet går vidare”, då det kan uppfattas fel. Då är det ofta bättre att räcka ut en hand genom att fråga hur hen mår.

Det går jättebra. En vanlig hälsning är till exempel: ”Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus”, eller om du har en dikt du tycker om. Hälsningen och gesten är alltid huvudsaken.

Först och främst, det är helt naturligt att känna såhär. Sätt gärna ord på det genom att säga att du ”inte kan föreställa dig” och att du är ”hemskt ledsen”. Dock, en människa som drabbats av sorg vill förstås bli bemött som en människa – men glöm inte heller att en extra varm kram, om det passar i er relation – och att vara redo att lyssna.