Posthistoria efter andra världskriget

Posten rationaliserar (1945–1958)

Posten hade däremot inga glansdagar. Det var brist på personal och lönerna måste höjas samtidigt som man tvingades göra en del drastiska servicenedskärningar och höja portot. 

Söndagar blev ”postfria” från 1951. Ingen brevbäring och postkontoren höll stängt. Olönsamma postkontor ersattes av lantbrevbäring. Köerna på postkontoren växte och öppettiderna minskade. Allmänheten protesterade och pressen skrev negativa artiklar. 

Men allt blev inte sämre. Det inrikes nattpostflyget med start 1958 gjorde posten snabbare. I städerna inrättades fler postkontor och fler brevbärare.

Ny teknik (1959–1974)

Till följd av all kritik som Posten fått under 1950-talet tillsattes en parlamentarisk postutredning 1956. Det resulterade i ett betänkande på närmare 300 sidor som lades fram i december 1962. Postens nya generaldirektör Nils Hörjel tog fram ett rationaliseringsprogram i åtta punkter, varav den viktigaste reformen var postnumrens införande 1968. Andra punkter i programmet var att brevbärarna fick prestationslön och att en egen svensktillverkad brevbärarbil, ”Tjorven”, togs fram.

På 1960-talet var brevet på väg att bli omodernt. Posten inledde därför en kampanj för det personliga brevskrivandet, bland annat med budskapet ”Ett brev betyder så mycket”.

I samband med att postnumren infördes 1968 fick Posten även en del kritik. Att lägga ett postnummer till adressorten ansågs var ett sorteringsarbete och därmed Postens jobb. Tidningarna skrev att det mesta var fel i Posten och att ledningen troligen var inkompetent. 

Hörjel lyckades dock vända den negativa opinionen. Han informerade öppet och medgav brister där det fanns sådana. Han tillbakavisade osaklig kritik och fick postpersonalen att räta på ryggen och känna sig stolta över att arbeta på Posten.

Marknaden styr (1975–1983)

Den ökande konkurrensen på 1970-talet innebar att Posten påbörjade en större anpassning till marknaden. Postens administration ändrades från att ha varit topp- och regelstyrd till att vara delegerad och målstyrd. Cheferna skulle inte längre vara ämbetsmän utan affärsmän.

Detta nya tankesätt var inte lätt att snabbt införa i ett rikstäckande företag som Posten, där honnörsorden varit att alla kunder ska behandlas lika.

Postkontoren utökade sin service för att vidga kundkretsen. Försäljning av presentkort, bokning av teaterbiljetter och checkinlösning är några exempel på nya tjänster som tillkom.

1970 infördes 40-timmars arbetsvecka i Sverige, vilket gjorde att Posten måste dra in viss service på helgerna. Debatten i massmedia var stor.

1978 begränsades servicen på lördagar ytterligare. På postkontoren infördes en avgift på en krona för bank- och betalningsservice. Kritiken blev högljudd och den negativa opinionen i media höll i sig under hela 1979. 

1983 lanserades en ny portoreform. Detta var nödvändigt då ränteläget gjorde att verksamheten, som också innefattade banktjänster, förlorade ett par hundra miljoner kronor. Prishöjningen låg på i snitt 11 procent. Inga prisjusteringar hade gjorts på 2,5 år. Förändringarna möte extremt mycket kritik från kunder och resulterade i negativ media.

Avregleringar (1984–1992)

Under 1980-talet försvann en tredjedel av transaktionerna på postkontoren. Nya levnadsvanor tillsammans med den tekniska utvecklingen innebar att kunderna inte behövde besöka postkontoren för att utföra betalningar.

Under 1980-talet påbörjade Posten en satsning på stora sorteringsmaskiner för landsvägstransporter. Den första och största anläggningen var Tomteboda i Stockholm som stod färdig 1983. Under 1980-talet byggdes postterminaler på de flesta orter i landet. 

I och med den nya organisationen som trädde i kraft den 1 juli 1984 blev Posten mer kundinriktad. Postens två huvudaffärer, Brev och paket samt Giro och kassa, bildade navet i den nya organisationen. Posten delade in landet i regioner med nära anknytning till länsindelning. Man inrättade även resultatenheter, ett slags dotterbolag med stort självstyre.

Det var företagskunderna som Posten tjänade mest pengar på som skulle bearbetas, alla kunder behandlades inte längre lika. Posten fick behålla delar av överskottet för att investera i företaget. Nu byggdes det flera stora terminaler i landet, tjänsten Företagspaket infördes och blev en succé. Men postkontoren fortsatte att förlora kunder. Detta var det första steget mot en bolagisering av Posten. 

Det andra steget i Postens förändring från myndighet till bolag genomfördes 1989 med en ny strategi där Posten visades upp under en gemensam profil och organiserades i fem affärsområden: Brev, Lättgods, Postgirot, Bank- och Kassa samt Utrikes.

Det tredje steget inleddes med att Posten 1991 för första gången i företagets historia sade upp personal på grund av arbetsbrist. Samma år var den statliga Post- och teleutredningen klar. I den föreslogs att Posten skulle bli ett aktiebolag och att brevmarknaden skulle avregleras. Utredningen menade att det var det mest effektiva sättet att driva en konkurrensutsatt verksamhet på. Den socialdemokratiska regeringen delade inte den uppfattningen.  Det gjorde däremot den borgerliga majoriteten efter valet i september. 1992 hade avreglering av brevmonopolet blivit en politisk stridsfråga.

Posten blir bolag (1993–2000)

Kvaliteten på Postens tjänster var på 1990-talet bevisligen hög. 1994 nådde 96 procent av normalbreven fram i tid. Sverige låg tillsammans med Schweiz i topp i alla jämförelser. I slutet av 1990-talet var Postens brevvolymer som högst, till exempel peakade antalet skickade julkort i Sverige 1997 med cirka 60 miljoner julkort. År 2016 skickades 22 miljoner julkort.

Brevmonopolet upphävdes av riksdagen från 1 januari 1993, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot. Samtidigt med detta trädde en ny postlag i kraft som innebar att alla i landet skulle ha rätt till en grundläggande post- och kassaservice. En annan fråga som togs upp efter avregleringen var rätten till postnummersystemet. Postens konkurrenter ville också ha tillgång till det, vilket innebar att Post- och telestyrelsen (PTS) blev ansvariga för postnumren. 

Ett nytt brevnät infördes 1996. Nya sorteringsmaskiner med optisk läsning installerades. I mars 1996 sorterades det sista brevet på ett tåg i Sverige. Efter det sorterades alla brev på de stora sorteringsterminalerna som runt millennieskiftet fanns på ett tiotal platser i Sverige. Där gällde stordriftsfördelar och effektivitet med hjälp av senaste datatekniken. Under det första halvåret fungerade det nya brevnätet otillfredsställande och marknadsundersökningar visade att förtroendet för Posten inte var lika stort bland allmänheten som tidigare.

Sjunkande brevvolymer och ökad e-handel (2001–2007)

I och med minskat kundunderlag hade Posten inte råd att driva postkontoren på samma sätt som förut. Kunderna efterfrågade andra öppettider och tjänster än tidigare. 2001 påbörjades flytten av brev- och paketservice till butiker och bensinstationer. Kvalitetsmässigt gick förändringen mycket bra, men kritik från framförallt privatpersoner gjorde att det skrevs negativt om Posten i media under lång tid och Postens image störtdök. 

Hösten 2000 krävde ägaren, svenska staten, att Posten skulle ha en viss finansiell verksamhet i varje kommun. I och med detta bildades Svensk Kassaservice med minst ett kontor i varje kommun. Förändringen resulterade i nöjda privatpersoner och att den mediala debatten balanserades. Under de närmaste åren minskade dock behovet av att ta ut kontanter över disk kraftigt och år 2007 tog riksdagen beslut om att grundläggande kassaservice skulle upphöra.

Ett par år in på 2000-talet började e-handeln växa mycket kraftigt. Posten positionerade sig som e-handlarens bästa vän och började löpande publicera rapporten e-barometern. Postens e-handelsexpert Arne Andersson blev ”Arne på Posten” med hela e-handelssverige. De tidigare så kritiserade postombuden blev nu en av Postens främsta tillgångar och bidrog kraftigt till att företagets popularitet ökade igen.

År 2008 fattades beslut om ännu en effektivisering av produktionsprocessen för brev, vilket bland annat innebar att brevutdelningen kunde pågå fram till 16:00 på eftermiddagen. Det resulterade i omfattande negativ kritik från kunder. Det innebar också en mycket stor omställning för Postens medarbetare eftersom arbetstiderna förlängdes.

Bildandet av ett nordiskt logistik- och kommunikationsföretag (2008–2014)

Den 1 april 2008 kallade Posten AB och Post Danmark A/S till presskonferens i Stockholm för att offentliggöra samgåendet mellan den svenska och danska posten. Såväl regering som opposition i Sverige var positiva och även de fackliga organisationerna. Även medias rapportering var i huvudsak positiv. Samgåendet trädde i laga kraft under 2009. I början hette koncernbolaget Posten Norden, men bytte sedan namn till PostNord. Syftet med samgåendet var primärt att möta den kraftiga tillväxten inom logistik där inte minst internationella företag såg Norden som en enda marknad. 

Nu började även digitaliseringen på allvar påverka vissa branscher. Musik- och filmindustrin förändrades i grunden när konsumenter slutade köpa fysiska skivor och filmer. Skivbutiker försvann från stadsbilden och boklådor konkurrerades ut av företag som Amazon och Adlibris. Facebook och Google tog en allt större andel av reklaminvesteringarna, vilket innebar att flera dags- och kvällstidningar fick lägga ned eller blev allt tunnare. 

Även postbranschen påverkades i allt större utsträckning. I början av 2010-talet accelererade brevvolymfallet kraftigt i Danmark, delvis till följd av att danska staten beslutat att all kommunikation med myndigheter måste ske digitalt. Fallet var det kraftigaste i hela världen och innebar också en ökad oro för ännu snabbare brevvolymfall även i Sverige.

2010 togs beslut om att genomföra en ny produktionsstruktur som innebar en stor teknisk och infrastrukturell förändring samt en effektivare produktionsprocess. Två terminaler, Rosersberg och Hallsberg, etablerades samtidigt som fyra avvecklades. Terminalerna etablerades nära järnvägen för att uppnå miljövänliga rikstransporter. Genomförandet medförde kvalitetsstörningar i driftsättningen i både Hallsberg och Rosersberg, vilket resulterade i kritik från kunder och även mycket mediekritik.

Konsumentdriven logistik och kommunikation (2015–)

Nu började digitaliseringen av samhället att märkas på allvar för PostNord. Svenskarna skickade allt färre brev och kommunicerade i stället via e-post, sms och sociala medier. PostNord inledde en stor omorganisation med en ny integrerad produktionsmodell som bland annat innebar att alla slags försändelser, som brev, paket, pall och styckegods, i så stor utsträckning som möjligt skulle hanteras i samma struktur. 

Under 2015 ökade oron i bolaget i takt med att brevvolymerna fortsatte nedåt. Med lägre brevvolymer blev varje enskilt brev dyrare att producera. Samtidigt fick inte PostNord kompensera minskningen med högre portopriser eftersom priset styrdes av postlagen. PostNord hade i nästan tio års tid försökt få politikerna i Sverige att anpassa postlagen till de lägre brevvolymerna. När responsen från politikerna uteblev återstod för PostNord att effektivisera verksamheten.

PostNord ökade därför takten på införandet av den nya produktionsmodellen, men uppenbarligen gick det väl snabbt. I perioder gick omställningen ut över företagets leveranser. Det resulterade i kraftig kritik i media från sommaren 2016 och fram till nu. Förtroendet har rasat bland allmänheten och ledningen har gått ut och bett om ursäkt för att mottagare och kunder drabbats negativt. För att säkra kvaliteten stärker PostNord nu upp med fler brevbärare och andra resurser.